Road to ruin

Gud i London. Jag dricker sällan alkohol och när jag väl dricker handlar det om max ett glas vin eller en drink.  I fredags gjorde jag ett av mina extremt få undantag. Vi grillade lite med en kompis här hemma och sedan tog vi en sväng på stan.  Eftersom det var lönehelg var stämningen på stan på topp.  Uppklädda, somriga, glada människor överallt.  Inspirerad av denna inramning av kvällen bad jag JP överraska mig med en rolig drink. Long Island Iced Tea. Road to ruin. När jag sugit i mig den trollade JP fram den ena roliga drinken efter den andra.  På min begäran naturligtvis.  Vi hade jättekul fram till vi vaknade igår morse.  Då var det inte kul.  Ej heller var det särskilt roligt att upptäcka att någon jag själv spillt öl i min väska.  Jag hade min kavaj nerknödd däri så nu luktar kavajen bryggeri. Härlig.

Det kändes hur som helst gött  att vara sådär härligt ansvarslös. Skitsamma att vi låg hemma i fosterställning igår.  Den enda som drabbades av det var Centrumkatten som tyckte att det var trist när matte och husse låg i varsin soffa och stönade.